Jag har inte mycket märkeskläder. Jag har inte långt fint hår. Jag har inte den perfekta kroppen. Men jag är frisk. Jag har en underbar familj. Jag har fina vänner. Jag bor i ett fint hus. Jag har så mycket som jag egentligen inte förtjänar. Vissa människor går igenom så mycket och jag bara glider igenom livet knappt utan hinder. Visst jag har det jobbigt i skolan men jag får löjligt mycket hjälp där av både föräldrar, lärare, psykologer och kuratorn. Jag inser hur töntig jag är egentligen. Jag får väl bara kämpa lite mer. Vissa får gå igenom att förlora sin mamma eller bror. Vissa blir sjuka och deras liv står mellan liv och död. Vissa barn är hemlösa och börjar knarka för att kunna känna sig mätta. Vissa barn blir slagna hemma. Jag hatar att jag glömmer bort verkligheten ibland. Att jag bara strävar efter fler gillningar på en bild. Hur jag kan köpa en tröja för nästan 1000 kronor medans jag egentligen skulle kunna rädda någons liv för dom tusen kronorna. Det skrämmer mig.